söndag 13 augusti 2017

Två helt olika kviltar!

Högen med ofärdiga alster "UFO" minskar mer och mer. Om detta intresse skulle vara övervägande delen att kvilta ihop projektet så hade jag bytt intresse för längesen.
Det är absolut den jobbigaste delen av allt inom detta intresse. Först lägger jag baksidan och tejpar runt med frystejp på vardagsrumsgolvet på knä. Jag kryper runt och sträcker så tyget ligger alldeles slätt.
Sen på med vadden och sist framsidan på kvilten. Nu börjar krypandet igen, kvilten ska nålas med knappnålar. Naglarna ryker direkt, svetten rinner, pulsen ökar och svordomarna kommer. Jag börjar nåla i mitten och utåt åt alla sidorna, krypande........

Nu kommer det kritiska läget, ta bort tejpen och hoppas att allt är slätt och fint.
Sen kommer nästa moment, hur ska jag kvilta ihop allt? Ska jag ha något mönster eller raka streck?
Sist sätter jag mig vid symaskinen och försöker andas lugnt, ner med axlarna och sy sakta......detta kallas för att kvilta! Har man nu ett överkast så är det tungt att kvilta och trångt att få in i symaskinen. Det är nu värken kommer som blixtrar i axlar och nacke.
När allt är klart och jag har sytt på en avslutningskant som jag får sy för hand på baksidan.
DÅ är jag nöjd och har glömt allt elände innan.

Vissa kviltar känner jag att det är en omöjlighet att kvilta. Det kan bero på att jag vill få en extra touch på kvilten, för tung att ha på axeln eller för att jag just nu har pengar att lämna bort för professionell kviltning på en Longarm. Det kostar 400 kvm och till detta tillkommer vadd och baksidestyg om jag inte har detta själv.

Jag har lämnat två kviltar nu för proffs kviltning. De blev så fina!
Den första har jag delvis sytt för hand. Jag fick tygerna av Ronnie när jag fyllde år, en perfekt present :).
Jag har applicerat fast de handsydda blocken på grå och vintervit bakgrund. För att få lite tuffare stil valde jag ett flerfärgat batiktyg i de färgerna som finns i blocken.
Kviltmönstret är flygande fjärilar. Tygerna kommer från Katrines Quiltestue i Oslo. Kanttygerna och kviltningen är från Annas Batik i Ed.




Den här kvilten var en utmaning för mig. Jag är inte så förtjust i guld. Men när jag såg dessa tyger så föll jag direkt. Jag visste precis vilken kvilt jag ville sy och som skulle passa tygerna.
Jag har hittat en ny designer som jag inte kände till. Hon är tyska och heter Brigitte Heitland och tygserien heter Zen Chic.
Mönstret heter Write on White
Tygerna hittade jag på Quiltstudion i Göteborg.
Kviltningen överlämnade jag till Annas Batik i Ed.
 Denna kvilt gör sig inte på foto. Tygerna är underbara och kviltningen är kviltad med ljus guldtråd.
Nu fattas avslutningskanten på båda kviltarna, sen är de KLARA!

Måndag och jag länkar till






tisdag 8 augusti 2017

Dagarna går snabbt.

Det är aktiva, roliga dagar med gänget. Det är inte bara jag som är trött sista lekdagen. Mamman somnade i soffan, barnen fick tröttutbrott och jag hängde som en hösäck på altanen.

Idag tog vi sista lekparken i stan en gång till. Vi bestämde oss för att strunta i att laga mat och göra det lätt för oss. Vi var på Restaurang Lekpark, med korv och mos till baren och Falafelrulle till oss. Det gick alldeles utmärkt och gott var det.

Idag skippade jag rutschkanan och bara tittade på. Hjärnan somnade gång på gång och ville inte leka längre :).

 Det var en svårt klätterställning.......
 Vi avslutade med att gunga. Nu går vi och köper fika istället.
Vi trodde barnen skulle somna efter deras små utbrott där vi alla var ganska dumma. Men icke, det var mamman som somnade.
Då passade Milo på att ta hennes glasögon och kom ut till mig på altanen. Där hittade han vagnen med dockan som jag har till blommorna. Blomman lyfte han ut och promenerade iväg med dockan. Han pratar konstant oavsett om någon lyssnar eller inte. Han pratar med vissa bokstäver på fel ställe och lite konstig ordföljd i vissa meningar. Det gör han ännu charmigare.
 Sigge och Milo blev bra kompisar

 Här är alla killar på promenad åt olika håll :)
 Milo passade på att rymma när vi alla vilade. Men han kom leende tillbaka och hade inte varit ute på stora vägen. Det var lättare för fötterna att inte gå i gruset på trottoaren :)
 Ett samtal karlar emellan......
 Milo lärde Sigge att sitta på kommando......
 Sigge satte sig gladligen när han fick kattgodis hela tiden.
Dags att åka hem.
Vi kom i sista minuten och fick rusa in och vi hann med rusningskramarna.


Hejdå kära ungar och jag älskar er så mycket!


 

söndag 6 augusti 2017

"Macken"

Om storasyster ska ha sin Ponymössa på sig då vill även Milo har mössa. Som tur var fanns jordgubbsmössan i huset. Att den är stickad i ull spelar ingen roll :), coola barn.

Idag gick turen till Trollhättan och lekplatsen"Macken" från filmen med samma namn.
Det är så roligt att se hur bra tänk det är för barnen. Men vi vuxna tyckte det var lika kul :).


Jag krånglade in mig i hålet på rutschkanan för Milo tyckte det var lite läskigt och åkte ner med barnen. Andra gången jag skulle åka kom jag inte ihåg hur jag kom in i det lilla hålet, till slut blev det så pinsamt när ett barn klättrade upp och fick syn på mig som försökte få in båda benen i hålet. Hon blev så rädd och klättrade gråtande ner till sin pappa. Då kom han också uppför stegen och då låg jag på alla fyra och kom fortfarande inte in i hålet. Då gav jag upp!

Här väntar Josefin på att vi ska komma åkande


 Ja ja man får bjuda på sig själv :)

 Verktygstavlan är ett foto men såg så verkligt ut
 Alla bilarna var gjorda i trä



 Milo tankar bilen



 Verkstan

 Fikarummet i Verkstan


 Härinne kunde man trycka på en knapp så pratade man ur filmen "Macken"
 Affären på Macken
 Det är bilder på väggarna som liknade varor mm.





 Utanför Macken fanns klätterställningar och olika gungor

 Linbanan är populär......men mamman åkte inte idag :)

 En jätterolig lekplats för små som stora

 Vi åker vidare till Vänersborg och Skogshyddan för lite "lunch"
 Glass och våfflor


 Gounge :)
 Lika goa unge
 Hemma och äter middag med glass och hallon till efterrätt

 Milo har bara bilar i huvudet. Här bygger han garage på Sixtens klätterställning

Alla glada och nöjda med dagen och jag somnade i soffan när vi kom hem. Det är jobbigt att vara mormor men underbart.