Äntligen kom jag iväg till mina flickor. Nu får jag köra några mil till sen de flyttade ut till Ekerö och Färentuna. Underbara omgivningar som jag inte kände till. Men främst lyckan att få vara med Estelle. Nu pratar och berättar hon så mycket, som blev många leenden hos mig.
Vi hade jätteroligt åt hennes nya mening som troligen dagispersonalen har sagt i ett sammanhang.
"Man FÅR inte skoja så!" Denna mening användes i alla möjliga sammanhang i både positiv och negativ mening.
Hundpromenad till Bygdegården som ligger nära deras hus. Estelle gick med och inga problem att vi gick ganska långt. Någon vagn används inte längre. En liten tvååring som gillar att promenera.
Damen tryckte ner mössan ordentligt när vi skulle gå ut
Konstig känsla att åka med sin dotter. Det har alltid varit jag som suttit framför ratten
Så vackert, nu har vi kommit till Stenhuggarbyn
Jag samlar på sten till vår lilla mur i Lavendellandet. Här är en annan slags sten. Estelle hjälpte mig att plocka.
Varje gång Josefin kopplade fast Estelle i barnstolen, säger Estelle "lilla gumman" och klappar mamma på ryggen.
En kväll gick vi på Kinarestaurang i Sundbyberg. Där har vi många minnen. Varje år vi hade namnsdag Maria, gick vi till denna restaurang och åt middag och friterade bananer med glass till efterrätt. Nu tog vi med tredje generationen till samma nostalgiställe, Jag har inte varit mycket för McDonalds när Josefin var liten. Jag tycker man kan gå till en restaurang och kosta på sig god mat.
Men innan vi åkte så pärlade Estelle armband till oss.
Mitt fina armband
Nu har vi hamnat hos Barnmorskan. Vilket fint väntrum!
Milo växer bra och beräknas komma runt 6 december.
Min allra goaste prinsessa
Hemma och myser......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar